20.10.2011

Två röster - och jag är glad för dem! Varför?

Det var någon som skrev i någon av våra lokaltidningar att det måste vara pinsamt när man har fått bara en röst.
Bilden lånad härifrån
It Makes Sense Blog

Jag förstår det inte alls! Varför är det pinsamt?

Man har ju ställt upp, för att man har blivit tillfrågad. När man har fått en enda röst, sin egen förstås, så är det helt ok. Dessutom måste man som ny börja någonstans ifrån.

När man inte är känd, så måste man jobba sig fram. Första och andra gången kan vara väldigt svårt att få många röster, men kanske tredje eller fjärde gången, när folk har sett ens ansikte några gånger, och så har man kanske också hunnit bli känd inom sitt eget parti.

Om man däremot inte fick en enda röst, så är det en annan sak - verkligen pinsamt!

Många pratar nedlåtande om att man röstar på sig själv. Men det är ju klart att man röstar på sig själv! Man är ju engagerad och vill komma vidare.

Om du själv inte röstar på dig själv, varför skulle andra rösta på dig?  Om du inte litar på dig själv och väljer att rösta på någon annan så är det ingen idé ens att ställa upp som kandidat. Man skall ju vara säker på sin sak, och det innebär att du skall rösta på dig själv, att du litar på dig själv och din sak.

Jag fick hela två röster. Jag trodde att jag skulle få bara en röst, alltså min egen. Min familj har inte hembygdsrätt, så den kunde inte rösta på mig.

Jag är oerhört glad att någon mariehamnare röstade på mig! Jag förstår inte varför jag är så glad, men så är det.

Du som röstade på mig! Tack!
You made my day!

19.10.2011

Nu har Sannfinländarna börjat igen!

Sannfinländars skuggbudget:
Bilden är härifrån
Phenomenology of the shadow
Finlandskabeln, bidraget till Åland, "tvångssvenskan"!

Att man blir less på dem!

Jag har därmemot intenting emot lite högre skatt för höginkomsttagarna!

Kolla HBL:s nyhet om detta!

9.10.2011

De rikas och de fattigas hälsa

Jag har funderat dessa saker redan länge. T.ex. avgiften till hälsocentralen är så hög idag, att låginkomsttagarna måste noga avväga, ifall de behöver läkarhjälp eller om de kan klara sig utan. Är det rättvist?

Klassamhället är ett faktum idag, och jag tycker att tendensen skall stoppas och vändas. Precis när vi höll på att komma in i ett rättvisare samhälle, så är vi på väg tillbaka till orättvisor.

Vi vill väl inte leva i ett klassamhälle, där människor har olika värden beroende på hur mycket de tjänar? Eller?

Vill vi vara sämre än de andra västeuropeiska länder, eller OECD-länder?

Jag citerar Vasabladet här:

TS: Allt större hälsoskillnader mellan finländare

Publicerad 9 oktober 2011 kl. 09:39.
Finländarna lever i ett hälsans klassamhälle, skriver tidningen Turun Sanomat. Män som hör till den rikaste femtedelen av befolkningen lever i snitt 12,5 år längre än män som hör till den fattigaste femtedelen. Hos kvinnor är motsvarande skillnad 6,8 år.
Bland de fattigaste har den förväntade livslängden hållit sig på samma nivå som i början av 1990-talet. Skillnaden har uppstått när den förväntade livslängden för de rikare har stigit. Skillnaderna i dödligheten bland rika och fattiga är större i Finland än i andra västeuropeiska länder. Höginkomsttagarna lever längre och är också betydligt friskare än låginkomsttagarna. Dessutom är de arbetslösa i snitt sjukare än de som förvärvsarbetar.
Inkomsterna påverkar också tillgången till hälsotjänster. Skillnaden mellan hur ofta rika och fattiga går hos läkaren är störst i Finland bland alla OECD-länder. De som har en bättre socioekonomisk ställning har lättare att få läkartid. Till exempel får man tid på företagshälsovården genast, men patienter tvingas vänta på service på hälsocentralerna. (FNB)
Nedan länken till Vasabladet:

Vasabladet

8.10.2011

Tänk logiskt, agera ekologiskt!

Så här skrev jag för fyra år sedan!
Jag vet inte om någon förändring har skett!

Det är hög tid att tänka på miljön som vi lämnar efter oss! 

Behöver vi konsumera så mycket?
Behöver vi har flerdubbla förpackningar?
Behöver vi så  mycket plast?
Behöver vi så mycket som vi konsumerar?
Behöver vi ha så stora krav och behov?

5.10.2011

Insändare i tidningar - kanske för lång att publiceras?

Så här skrev jag till våra lokaltidningar. Får se om de kan publicera min text, den är så himla lång. Jag är så hopplös när jag börjar skriva, det blir aldrig slut!

Det blir intressant att se hur det blir:

Jag har inte skrivit i tidningar på länge. Mina partikamrater har skrivit insändare om många olika saker inför valet och därför har jag inte känt något behov av att göra det.

Nu tänkte jag ändå skriva om mina åsikter och erfarenheter, eftersom jag kanske har lite annorlunda bakgrund än många andra lagtingsvalskandidater (vilket ordmonster!) och kommunalvalskandidater.

Mina hjärtefrågor är många, men som jag har sagt vid några tidigare tillfällen har jag ett stort hjärta!

1. Äldre människor, som inte kan ta hand om sig själva längre måste kunna åldras med värdighet! Deras rätt till ett värdigt liv får vi absolut inte inskränka, det händer alltför ofta p.g.a. minskade resurser! Äldreomsorgen behöver utvecklas, man behöver också flera alternativ.

2. Föräldrarna måste kunna påverka eller bestämma över sitt eget barns dagvård, dagis eller familjevård. Många tycker att familjedagvård är det bästa alternativet för småbarn, men föräldrarna vet vad de vill och vad som passar i deras och barnets situation.

3. Narkotika- och alkoholproblem måste lösas NU! Mera resurser, omorganisation av systemet (polis), så att resurserna används på ett vettigare sätt. Man måste också fokusera mera på preventiva åtgärder och vettig ungdomsverksamhet.

4. Den sociala verksamheten på Åland skall förbättras, samordnas och samlas under samma tak. Kostnadseffektivitet och sakkunskap uppnås och kundens integritet skyddas på detta sätt.

Även andra samhälleliga serviceformer skall samordnas under samma tak, sophanteringen är en av dem, för att få ner kostnaderna till en rimlig och rättvis nivå.

Man måste ta nya tag i hälsovården också, även den biten bör samordnas under ett och samma tak. Hälsovårdsberedskapet i skärgården är inte tillräckligt bra. Alla skall vara lika värda, var än man bor.

5. Turismen skall utvecklas, det är speciellt viktigt för skärgården. Vägar, cykelvägar, anläggningar för turister på hela Åland måste förbättras för att vi kan bli attraktivare. Även höst, vår- och vinterturism måste utvecklas.

6. Näringslivet, etablering av nya företag MÅSTE underlättas, företagaren måste få bestämma själv vem som bestämmer i hans/hennes eget företag (styrelse). Även mer info om hur det är att etablera sig här behövs, många som inte bor här tror att det är omöjligt. Språkkravet kan man ändå behålla.
7. Antalet kommuner är en sak som man måsta våga ta tag i! Ingen vågar på riktigt, för att det är en känslig fråga. Men för att överleva måste man göra någonting åt det!

8. Vi måste bli bättre att ta hand om våra invandrare. De måste kunna känna sig hemma här. De skall respekteras och räknas som likvärdiga medmänniskor. Det är inte alltid så. Jag tycker ändå att ålänningar har bättre attityd än på många andra ställen, men man kan alltid bli bättre.

9. Det känslomässiga klimatet på Åland måste bli varmare! Jag läste i tidningen, att ålänningar trivs mindre med sitt liv än genomsnittsmänniskan i fasta Finland. Det är någonting vi måste tänka på och försöka förbättra! Siffran var inte mycket lägre, men jag hade faktiskt trott att den skulle vara mycket högre! Det måste vi göra någonting åt!

Jag själv har blivit utsatt för kränkningar och olustiga kommentarer p.g.a. att jag är från fasta Finland, född helt finskspråkig och lärt mig svenskan i realskolan och i Sverige, där jag bott och studerat nästan halva mitt vuxna liv.

Jag har t.o.m. blivit hotad till livet per telefon för några år sedan när jag skrev väldigt skarpt om en känd persons skriveri och utskick till alla hushåll.

Mitt ursprung är som ett rött skynke för vissa – men lyckligtvis inte för de flesta här. Vissa i fasta Finland har precis samma fördomar mot de svenskspråkiga och ålänningar. Jag vill bli av med det helt enkelt, både här och i fasta Finland.

Jag förstår språkproblem, hur det är att vara invandrare (har varit själv). Därför förstår jag hur svårt det är att integrera sig, eftersom man har en typ genomskinglig vägg mellan de ”riktiga” ålänningar och sig själv. Man ser den inte, men man vet och känner att den finns – man kommer inte riktigt in.

Det är klart att någon skäller ut mig p.g.a. skrivfel som jag kanske gör, det har hänt tidigare, men jag är ändå säker på att jag skriver ganska bra och så att man förstår vad jag menar, trots vissa prepositions-, genus- eller andra fel.

Ibland har jag faktiskt känt mig själv som invandrare i mitt eget land, men inte nu längre, när jag kommit in i ”systemet”. Det är delvis därför jag har ställt upp i lagtingsvalet – för att förbättra för den som blir utsatt p.g.a. sin härkomst.

Jag är ”ålänning” nu, har nyligen fått hembygdsrätt och är väldigt stolt över det!

Jag har en vision om Åland, som är rent, helt eller delvis ekologiskt, vänligt och välkomnande!

Vi liberaler är ovanligt eniga om vår sak, därför tycker jag att man skall rösta på oss!

Raili Sergejeff (lib)
Lagtingskandidat nr 251 och kommunalvalskandidat i Lemland nr 524


30.9.2011

Inför valet 2011

Jag har många synpunkter på många saker. Det finns några saker som är viktigare än andra för mig. Jag skriver om några här:

Åldringsvård - äldreomsorg. Den måste förbättras.Många äldre människor lever sådant liv som andra aldrig kunde acceptera. Vi måste göra någonting! Jag vill hellre ha lite högre skatter och bättre vård för åldringar än tvärtom.

Den sociala biten skall förbättras, samordnas och samlas under samma tak. Kostnadeffektiviteten skulle öka samtidigt som det skulle bli lättare att söka hjälp. Det är ibland pinsamt att söka hjälp från t.ex. socialen i en kommun där alla känner varandra. Även jävfrågan blir lättare att hantera.
Någon typ av bastandvård (förebyggande,enklare ingrepp etc.) borde alla få tillgång till via den allmänna hälsovården utan att det kostar mer än ett besök hos en allmänläkare i sjukhuset.

Miljön. Jag tycker miljön är avgörande för framtiden, självfallet! Vi skall se till att vi lämnar en miljö som är renare än den är just nu till våra efterlevande. Vindkraft är en resurs här på Åland, den måste vi försöka utveckla och utnyttja. Även jordbruket kan göra mycket för miljön. Efterfrågan på ekologiska produkter ökar hela tiden runt hela världen. Vi har fina möjligheter att ta vara på den, och börja odla mer ekologiskt och säljä även utanför Åland. Det är en lång väg att gå, men jag hoppas fler börjar tänka på saken.

Invandrarfrågan är väldigt viktig. Vi blir äldre och äldre, vi behöver arbetskraft och mångfald. Invandrare är vår resurs. Vi måste ändra på vår attityd. Det finns ju även problem med folk från fastlandet. Man har fördomar mot dem, och de har fördomar mot ålänningar, eller snarare mot svenska språket. Det är inte bara de finskspråkiga som har dålig attityd, den finns här också, fast tvärtom. Jag tycker att när man behandlar folk bra, så behandlar de oss bra.

Språkfrågan. Jag tycker det är viktigt att bevara svenska språket. Det är många utanför Åland som tror att man ändå kan finska här, men så är det inte. Om man inte får prata sitt modersmål, är det väldigt tråkigt. Jag förstår att man på Åland vill, och skall bevara språket, och det måste skyddas. Jag vet av egen erfarenhet, hur det är att inte kunna använda sitt eget språk, jag var ju invandrare i Sverige. Därför förstår jag alla som pratar om det. Men hets mot andra som inte pratar svenska är inte bra.

Integration. Invandrare som kommer hit, måste kunna integreras bättre. Jag tror att situationen här är egentligen bra, bättre än i många andra ställen, vårt samhälle är ju litet. Men ändå tycker jag att man måste försöka ordna någon typ av hemspråksundevisning vid behov, för att inte barnen skulle bli halvspråkiga, det hände i Sverige med t.ex. finska föräldrarnas barn, innan man började undervisa i hemspråk. Men det är klart att det är omöjligt att ordna det till alla p.g.a. att det finns så många språk redan här på Åland.

Skärgården. Jag tycker man skall förbättra och utveckla kortrutterna så att man kan lättare åka till och från skärgården. Nya vägar, broar, vajerfärjor, ev. tunnel.

Kommuner. Jag tycker vi skall ha färre kommuner. Åtminstone måste man ha den sociala biten, skolan, vägar och vägunderhållning samt sophantering och vissa andra under samma tak. Det skulle bli kostnadseffektivt och enklare. Då man har samma regler och aktör överallt blir det lättare att ha samma och även jämlik service var än på Åland du bor.

Sophantering måste förenklas och göras mera rättvis för alla. Alla skall inte betala samma summa, utan enligt produktion av sopor. Det skulle också gynna miljön, sortering och återvinning. Den skulle kunna vara en morot att börja sortera, kompostera och tänka på vad man köper och hur man konsumerar. Om man konsumerar klokt, så blir det också billigare. Då skulle ännu fler börja kräva mindre förpackningamaterial och omslag runt produkterna som säljs.

Turismen. Man måste bara göra någonting för att få turistantalet att öka, tillgång till digitala tjänster är en viktig fråga idag. Den måste vi bli mycket bättre i. Även hur man tar emot turister, och kvaliteten på anläggningar måste förbättras, eller få fler alternativ, både billigare och lite exklusivare. Servicen och öppettiderna måste förbättras.

Den offentliga sektorn måste ta väldigt långa skutt mot digital teknik, dvs. service via Internet, måste vara med i sociala medier, där människor numera finns i allt större utsträckning. Man skall vara där folk hittar myndigheterna enkelt. Pappersexercisen skulle bli lättare med digital teknik, har redan blivit. Jag förespråkar entusiastiskt för digital teknik.

Näringslivet. Man måste underlätta etableringen på Åland. Det är för krångligt och det skrämmer bort företagare. Man kan ha kvar kravet på svenska språket, men styrelsesammansättningen bör företaget själv kunna bestämma över.

Åland fri från narkotika! Det är oerhört viktigt att alla agerar mot narkotika och alkoholmissbruk! Alla partier är säkert eniga om den här saken och stridigheter mellan partier får inte påverka! Vi kan rädda framtiden för många ungdomar.

Det känslomässiga klimatet har blivit kallar i hela världen. Jag hoppas att det blir varmare här på Åland, vi har alla resurser och de måste vi ta vara på!

Jag är långt ifrån sakkunnig i dessa frågor, men jag har mina drömmar, och de flesta är långt ifrån orealistiska!

Tänk logiskt, agera ekologiskt!

1.9.2011

Lemlänningar diskuterade 31.8.2011 om näringslivet

Diskussion om företagsamheten i Lemland, Lemlandsliberaler 31.8.2011 kl. 18.30

Lemlandsliberalerna kallade lemlänningar (andra var också välkomna) till ett möte där man kunde diskutera om företagsamheten i Lemland och Lemlands framtid och andra saker som man har på hjärtat.

Mötet hölls på Söderby Café Jörgen Karlsson som värd.

Medverkande var Mats Perämaa, Gun Holmström, Kira Gustafsson, Raili Sergejeff och Peter Gabrielsson. Tillfället intresserade glädjande många och kaféets alla bord var occuperade.

Lemlandsliberaler hade bjudit Landskapets vägingenjör Stig Jansson att berätta om Landskapets planer och prioriteringar.

Gun holmström hälsade alla välkomna. Hon ställde frågan hur man kan få människor att bromsa innan man kommer till Lumparsund, vad krävs för att det är intressant att stanna i Lemland i stället för att bara köra igenom. Gun nämnde några ställen där människor kan stanna, men sa att det inte finns mycket att välja på i nuläge.

Diskussionen startades med dessa ord. Många tyckte att det är väldigt trevligt, att Söderby Livs och kaféet är tillbaka igen.

Jörgen Karlsson presenterade kaféet och lokalerna som han skall hyra ut. Han berättade om utrymmet, hur han funderat använda det eller utveckla sin egen affärside. Utrymmet kan delas I flere delar och hyras ut i små enheter.

Kalle Andersson berättade om sina synpunkter om hur det ligger till i Lemland just nu. Han tycker att ett möte inte räcker till att ändra på utvecklingen. Att det behövs mycket mera.

Kira Gustafsson sade, att man har ändå fått igång dialog och en diskussion om situationen.

Kalle Andersson tycker, att kommunen borde planera bostadsområden bättre. Butiken och kaféet behöver fast boende i närheten för att kunna fortsätta. Varför kan man inte bygga ihop dessa med fast boende runt omkring, på gångavstånd?

Planering av bostadsområden kring de befingliga serviceställen, butiken, caféet etc., skall göras, annars finns inte underlag för att driva verksamheten. Han säger att butiken Kea-Market kommer att vara försvunnen inom 15 år, utvecklingen håller på att gå åt det hållet. Mer konkurrens i och kring Mariehamn betyder att glesbygdsbutikerna går ännu mer med förlust och till slut är det omöjligt att fortsätta verksamheten.

T.ex. ett kafé får bättre avkastning, eftersom man jobbar mera kostnadeffektivt utrymmes- och personalmässigt.

Det händer även förändringar i Mariehamn, man kommer inte ifrån att Lemland är en genomartskommun, det kommer inte att finnas några större möjligheter till t.ex. köpcentrum etc. konstaterar Andersson.

Man kom till den slutsatsen i diskussionerna att kommunen skall se till att infrastruktur finns, att ungdomarna har något att göra, att man gör Lemland attraktivt för småföretagare. Vidare skall t.ex. sophanteringen fungera bra. Om dessa förutsättningar finns så finns också möjligheter i kommunen

Stig Jansson,  Landskapets vägingenjör berättade om vägplaner som gjorts. Vägarna 1 och 3 har byggts om och effekten har varit positiv, t.ex. lumparlänningar är tacksamma, kommunen börjar växa upp igen och får fler boende.

Stig Jansson konstaterade att alla tycker att genom min by skall man köra sakta, annanstans kan man köra fort. Han berättade, att sänkt hastighet hjälper inte så ofta, eftersom de, som kör för fort, bryr sig inte om hastighetsbegränsningarna. Han berättade att de flesta olyckorna mellan bil och fotgängare händer på övergångåställena, och då hjälper inte hastighetsbegränsningarna så mycket.

Som självklart ämne dök cykelbanan upp i diskussionen. Man undrade varför det saknas en stump cykelväg, d.v.s. från Lemströms kanal till Söderby. Stig Jansson berättade, att cykelbanorna har slagit ordentligt på Åland, men att Lemland valde 10-metersväg, som betyder att man har bredare väg, och plats för cyklister på sidan, därför prioriteras inte cykelvägen.

Stig Jansson konstaterade vidare, att Järsövägen är i behov av ombyggnad, men att det blir väldigt dyrt att förverkliga ombyggnaden.

I diskussionen dök upp en fråga till, nämligen om cykelturismen. Det sades, att den har minskat och man undrade varför. Kan det bero på att cykelvägar inte finns överallt, eller att cykelfärjorna har försvunnit? Vi hörde att trenden för cykelturismen har gått lite neråt också.

Man skall vara rättvis och medge, att man har fått massor av cykelvägar på Åland även om vi i Lemland inte har fått så mycket som vi har velat, säger Stig Jansson.

Även Rådgivningshuset dök upp i diskkussionerna. Man undrade om man kunde ha det som någon typ av kulturcentrum. Nu finns det t.ex. 8 privata vävstolar där. Man kunde kanske utveckla huset vidare. Huset är ju i bra skick nu. Kanske kunde företag hyra ett kontor där, eller en massör ett behandlingsrum etc. De privata vävstolsägarna vill ha huset för sig själva. För att kunna föra traditionen vidare bör kommunen hjälpa till att man kan göra så, säge de. Det är också kultur.

Hur kan man få turisten eller en ålänning stanna här och spendera lite pengar? Man diskuterade vitt och brett om det. Det visade sig vara en knepig fråga, men några förslag kom ju ändå:

- grönsaks- och fruktstånd och liknande på sommartid utanför  Söderby Livs att få folk att stanna en stund

- attraktiva småföretag, hårfrisör, massör etc., småskaligt. Större går inte att locka till Lemland, även om det inte är så lång väg från staden.

- även större företag möjligen i framtiden, om Lemland lyckas växa.

- häst- och skidcentrum till Lemland.

- Christian Öberg berättade att kommunen sitter på en väldig massa mark som man kanske kunde utnyttja som fritidsområde,   Man skulle kunna bjuda ut området till något företag som kunde satsa på turism, till ett företag som har bra idéer, som kan skapa förutsättningar för ytterligare turistnäringar, bygga ett hotell, marina, stugby, hostel, camping.

Problem: Grannar kanske opponerar sig, men många områden har inte grannar. Kommunen har i stort sätt inga planer för sin markanvändning. Inventeringen sker och man bedömer vilket område man kan sälja, vilka områden är attractiva för bostäder, etc. Bjuder ingen ut mark för turistnäringen, så är det ingen som etablerar sig här eftersom man inte har tillgång till lämpliga områden.

Man diskuterade om att det inte finns någon näringsnämnd i kommunen, som kan hålla i trådarna.

Det var en livlig och intressant diskussion om många olika saker som skulle gynna företagsamheten och livet i Lemland.

Slutsatsen är det, att kommunen måste skapa förutsättningar för olika typer av företag genom sina beslut, t.ex. planering etc. Kommunen måste också vara snabbare I sitt agerande, man skall inte behöva gå bakvägen för att få det fungera i vissa lägen,  t.ex. angående Rådgivningshuset, när privata vävstolsägare ville hyra utrymme i huset.

Till slut måste jag säga, ett diskussionstillfället var väldigt trevligt och alla bjöds på kaffe och dopp.

Raili Sergejeff
Sekreterare
Lemlandsliberaler

8.8.2011

Funderingar om olika händelser


Nu börjar valet närma sig! Det blir intressant att se hur det blir.

Hoppas Liberalerna lyckas igen. De har ju gjort bra insats för Åland hittills, även om det har varit rätt jobbigt p.g.a. den ekonomiska situationen i hela världen.

Tyvärr är det så idag, att allt färre röstar. Jag hoppas verkligen att alla röstar. På det sättet kan man påverka.

Om man inte röstar, så är det lite konstigt om man klagar på allt och alla, man har ju inte ens försökt påverka själv!

När jag tänker på dagens situation, känns det lite osäkert på den ekonomiska
fronten.

USA påverkar alla länders ekonomi, och nu går det väldigt dåligt där. Obama fick ju lånetaket höjt, men det kommer nog inte att hjälpa så mycket. Det är också ett dåligt tecken, eftersom USA inte klarar utan att höja lånetaket.

Kreditvärderingsinstituten har sänkt USA:s kreditbetyg, och oron i hela världen ökar. USA har inte skött sin ekonomi speciellt väl. USA är inte längre den ekonomiska motorn som den varit tidigare. Det finns egentligen ingen motor i världen just nu, jag räknar inte Kina som motor - än! Detta är på något vis oroande.

Det är nog ganska säkert att Barak Obama inte blir omvald vid nästa omgång, även om han inte bär hela skulden av USA:s ekonomiska problem, det har varit många kockar under årens lopp.

Våra problem i Europa är också stora, folk kritiserar och är oroliga för att man lånar ut pengar till Grekland. Portugal, Spanien och Italien mår inte så bra heller. Det sprider oron för vår europeiska framtid och röster höjs att man borde kliva ur hela gemenskapet.

Men blir det bra då, om vi kliver ur? Jag tror inte det!

Det som bekymrat mig mest de senaste veckorna, är ökad främlingsfientlighet. 

De tragiska händelserna i Oslo och på Utøya vände bladet, så att säga, i hela Skandinavien. Inte trodde vi att sådant skulle kunna hända HÄR! Så nära! Först trodde alla att det var ett islamistiskt illdåd, men så var det inte. Det var en helt "vanlig" norrman som gjorde det.

Det är så tragiskt, att en människa kan gå så långt... att kliva på en ö och döda många unga människor, nästan barn! Helt obegripligt!

Jag kan tänka den frustrationen och sorgen som råder i Norge nu. Jag har dessa människor i mina tankar ofta.  

Jag tror att vi måste börja ta ansvar för det vi skriver och pratar, speciellt när det gäller barn och ungdomar, vad vi lär dem. Vi måste noga värdera hur vi tänker, finns det grund för vad jag tänker, vad jag tycker, varför är jag negativ mot någonting - ja, lätt är det ändå inte.

Många saker känns betydelselösa, som t.ex. när man generaliserar och säger att en viss folkgrupp gör si och så, man tänker inte längre än så. Tänk om! Alla är faktiskt inte likadana i en och samma folkgrupp till exempel, de värsta bara syns, hörs och känns mest!

Jag har sett negativa generaliseringar här på Åland också, lika så på fastlandet. Här kritiseras finnar, folk som är födda på fastlandet, man tycker att alla finskfödda är dumma och t.ex. inte kan tala engelska - eller svenska.

På fastlandet säger man att ålänningar är dryga, att de tror att de är bättre än andra, att dom bara tar och tär och inte ger någonting till Finland.

Jag tycker det är jobbigt, att folk inte kan låta bli att kritisera varandra. Det är inte konstruktivt.

Konstruktiv kritik är däremot helt ok och önskvärt, bara man förklarar varför man kritiserar, motiverar sin kritik, hur man kanske kunde ändra på saken osv. Men man skall inte gå till osakliheter, svordomar eller hets mot folkgrupper, som tyvärr händer väldigt ofta.

Jag själv tycker att det elaka sättet säger mer om den som skriver än om den som personen kritiserar. Det är också väldigt svårt att bli tagen på allvar, om man svär och gormar.

Jag tycker man borde försöka slopa alla generaliseringar. Men det är absolut inte lätt. Jag kommer på nästan varje dag, att jag har förutfattade meningar om saker och ting, men jag försöker bli av med dem.

Först och främst - vi alla måste säga ifrån när vi ser, hör eller läser om hets mot folkgrupp, vi skall inte gå med i den kören!

Ha en trevlig vecka!

18.4.2011

Sannfinländarna gick framåt! Inte så trevligt!

Iltalehti. Nyheter 18.4.2011 kl 10.15 (OBS! min egen översättning).

Forskare: Sannfinländare Soinis anhängare söker sagoland

Sannfinländarnas valseger leder nödvändigtvis inte till lika tvär politik mot utlänningar som i andra europeiska länder.
Forskaren Laura Parkkinen från Åbo Universitet, som har satt sig in i populism och partiets linjedragning, bedömer att den extrema rasismen verkar saknas i alla fall i ordförande Timo Soinis mål.
Även om Soini också är ”underhållande och karnevalistisk gestalt” skiljer han sig från många europeiska populister i att man inte har kunnat koppla användning av våld i hans agerande.
Enligt Parkkinen har Soini inte någon speciell fiende. Talen och krav riktas inte mot ett visst håll.
Inte ens den sydeuropeiska katolicismens värderingar verkar hindra Soinis popularitet. Orsaken till ökad uppslutning är enligt Parkkinen en gammal, arkaisk, inhemsk landsbygdskonservatism.
Gubbkulturen gör en revanch mot moderniseringen.
-         Nu vill man tillbaka till danslogernas Finland och sagolandkulturen .
Enlig Parkkinen är det beskrivande för förändringarna i den politiska kartan, att t.ex. avståndet mellan den intellektuella socialdemokratveteranen Erkki Tuomioja och den känslomässigt påverkande Timo Soini är ganska stort.

Sagoland= tango Satumaa

Reijo Taipale -Satumaa-tango. Klicka här, napsauta tätä! den urfinska själen finns här! Men inte min!

Den ursprungliga texten är här:

Tutkija: Soinin kannattajat hakevat satumaata - Klicka här, napsauta tätä!

Jag tycker att fanatism i alla former är avskyvärt!



17.4.2011

Spännande!

Nu är klockan halv nio och vallokalerna har stängt en halv timme sedan.

Det blir spännande att se vem som blir riksdagsledamot.

2.4.2011

Sannfinländarna

Nu börjar Sannfinländarna visa sitt rätta ansikte - igen.

Soini vågar inte uttala sig på det sätt han ville, men hans språkrör Finskhetsförbundet gör det istället. Soini måste ju bli accepterad i salongerna, så han kan inte uttala sig hur som helst längre. Men när man skrapar lite på ytan så blottas hans åsikter mycket väl.

Soini är nog bra på att manipulera folk. Nu är det förträffligt bra tid för det.

De mindre bemedlade söker möjligheter till förändring, och det är helt förståeligt, eftersom situationen har blivit svår. Politik har blivit nästan som svordom p.g.a. den svåra globala ekonomiska situationen och felaktiga beslut.

Invandrarfientlighet har bara ökat, invandrare anses ta finnarnas jobb, stjäla, våldta kvinnor och dräpa män. Jag tror inte att Soini har en liten del av allt detta, tvärtom, han har hetsat upp folk mot minoriteterna i vårt land.

Det finns ju fakta att det finns större kriminalitet bland de som har invandrarbakgrund. Å andra sidan kan man fråga, om de har fått möjligheter till annat. Har Finland misslyckats med invandrarpolitik och integration? Det vet jag inte, jag är inte sakkunnig, men det verkar så i alla fall.

I Sverige har det uppstått stora problem, även i Danmark. Och med allt detta börjar grunden för invandrarfientlighet att gro, lyfta upp sitt fula tryne att söka sina offer. Invandrarfientlighet har ju alltid funnits, men dold när det är goda tider. När det blir sämre tider så börjar den gro igen.

Och så dyker Soini upp med sina populistiska, verklighetsfrämmande idéer. Väldigt lägligt!

Jag lånar Syd-Österbottens ledare rakt av:

Syd-Österbotten

Slopa svenskan och bli klokare?

Publicerad 2 april 2011 kl. 00:01. Senast ändrad 1 april 2011 kl. 16:56
LEDARE. Politik år 2011: "Vi demonstrerar inte mot de svenskspråkiga. Egentligen gör vi det här för deras väl."
Så löd ett av stridsropen när Finskhetsförbundet på torsdagen ordnade en demonstration utanför riksdagshuset mot tvåspråkighet i Finland. Man kunde förstås avfärda allt som strunt. Förbundet har ändå bara 1004 medlemmar. Men när de i sin tidning Suomen Mieli skriver om den nya tiden och kallar det kommande Finland för "Den Tredje Republiken" är det lätt att hålla sig för skratt.
På pappret är förbundet partipolitiskt obundet, men torsdagens stora begivenhet utanför granitborgen var ett direkt stöd till Sannfinländarna, lämpligt inför valet. Finskhetsförbundet är det perfekta vapnet för sannfinländare som inte vågar bekänna färg så här nära valet.
Förbundet har sina rötter i den äktfinska rörelsen från 1920-talet. Efter det låg det i koma fram till 1980-talet när en ny generation agitatorer vällde fram. Det äktfinska förbundsprogrammet från mellankrigstiden dammades av och fick bli den grund på vilken förbundsordförande som Heikki Tala och Pentti Huttunen styrde förbundet och kampen mot det svenska språket. I samma veva tog många medlemmar avstånd från förbundet; ex-ordförande Martti Häikiö ansåg att förbundet hade hamnat i händerna på "galna fundamentalister".
Huttunen då? Ja, han skrev in sig själv i historieböckerna när han i juni 2001 i en ledare i Suomen Mieli skrev att "Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom" med hänvisning till finlandssvenskarnas makt.
Nyligen utkom det senaste numret av Suomen Mieli. Det är gräslig läsning från pärm till pärm. Gräslig inte så mycket för själva åsikterna - det råder yttrandefrihet i vårt land - utan för en genomgående brist på logik.
En skribent, professor Ilmari Rostila från Tammerfors universitet, hävdar att Finland inte kan vara tvåspråkigt. Det är juridiskt vidrigt, menar han, eftersom grundlagen aldrig kan diktera medborgarnas skyldigheter.
Tyvärr tar hans argument slut där, vilket gör att man inte riktigt får grepp om tankegången.
Rostila frammanar bilder av en stor andlig finländsk nöd och en avgrundsdjup medborgerlig suktan efter nationell identitet. Han är riksdagskandidat för Sannfinländarna. Hans slogan i språkfrågan är "Ruotsi vapaaehtoiseksi - kielitaito monipuolisemmaksi" (Gör svenskan valfri - gör språkfärdigheterna mångsidigare). Den ekvationen är svår att begripa. Att medborgarnas språkkunskaper blir mångsidigare av att slopa ett språk måste vara en rentav unik tanke.
Förbundet sätter griller i huvudet på SFP som har valt att inte strida med språkhetsare. Det försätter partiet i en obekväm sits. För något måste man göra när den språkliga identiteten angrips.
En insändare i Suomen Mieli är av särskilt intresse. Den hävdar att en finsk medborgare kan förmedla sina djupaste tankar och känslor enbart med hjälp av det finska språket. Mot bakgrunden av det påståendet är det märkligt att det senaste numret av tidningen är så andefattigt.
ANDERS EKLUND

19.3.2011

Fakta om Liberalerna på Åland



Liberalerna på Åland

Liberalerna på Facebook
                     Klicka här!



Liberalerna på Twitter
Twitter - klicka här!



Våra blivande är med i
Ålands Liberala Ungdomsgrupp, ÅLU
Verkställande utskottet, där jag också är med:

Jag är också med i kvinnogruppen

Liberaler med blogg:

Olof Erland

Katrin Sjögren


11.3.2011

Depressionens barn – från bottenskiktet ser man ett ogästvänligt Finland

  • Du som behöver hjälp! Ring och be om hjälp, det är inget att skämmas för! Se länken till höger.
  • Sinä joka tarvitset apua! Soita ja pyydä sitä, se ei ole häpeä! Katso linkki oikealla.

Vad skall man göra för ungdomar som marginaliseras, hamnar utanför samhället? Det går säkert att förhindra utanförskap och marginalisering.

Den allra första barnskyddslagen togs i bruk 1936 i Finland. Orsaken var att man var rädd att de allt sämre förhållandena var ett hot för samhällsordningen.

På 60-talet hände en radikal förändring. Tanken om välfärdssamhället började vinna mark. Det socialpolitiska systemet och skyddsnätet förnyades, dagissystem, skola, rådgivning (barn- och mödra-) och skol- och mentalhälsovård utvecklades. Barnbidraget och skatteavdrag för barnfamiljer höjdes.

Välfärdssamhället började fungera preventivt och effektivt. Barnskyddsärenden minskade markant under 80-talet..

Nu har man börjat skära dessa skyddsnät för att spara. Man kan klart se hur problemen hos de mindre bemedlade har ökat och barnskyddsärenden ökar i samma takt. Man behöver inte vara orolig eller ledsen för dessa åtgärder i sig, de hjälper och stödjer ju barnen och familjen. Man borde snarare vara orolig för deras situation. I bakgrunden kan finnas drog- och alkoholproblem, mentala problem, “nyhjälplöshet” och brist på ork, relationsproblem, ekonomiska problem, alla problem samtidigt eller bara någon eller några av de nämnda.

Man påstår ibland att största delen av barnen och ungdomar mår bättre än någonsin i vår historia. Men det tvivlar jag på, eftersom allt fler barn och ungdomar mår dåligt, och riskerna som följer med dessa problem ökar också.

Enligt forskare handlar det inte enbart om depression (lågkonjunktur), eftersom Finland är rikare än någonsin tidigare idag. Det är snarare fråga om hårdare samhällsklimat.

Attityden och värderingarna som är positiva mot jämställdhet och välfärdssamhälle har blivit hårdare. Man ser det även i utbildningen idag. Det handlar om val mellan olika värderingar hur och till vad man riktar de allt mindre resurserna. Vill man erbjuda hela åldersgruppen så bra och högklassig grundutbildning som möjligt, och stödja de ungdomar som behöver stöd, eller vill man rikta medlen till utbildning av de speciellt begåvade och lyfta topparna i internationellt syfte?

Den sist nämnda riktningen är dominerande idag.

Familjer med bara en försörjare har speciellt svårt. Två tredjedelar av alla barnskyddsfall har handlat om barn i familjer med bara en försörjare. Bara 20 % av alla barnfamiljer ingår i denna grupp. Det är långt ifrån alltid försörjarens fel att familjen hamnar i knipa, utan det handlar om deras möjligheter i samhället. Det är många som lever under fattigdomsgränsen idag och det rimmar illa i vårt välfärdssamhälle, som är, som sagt, rikare än någonsin.

En ungdom som faller utanför kostar 30 000 per år för samhället. En människa som hamnar utanför utbildning eller arbetslivet resten av sitt liv som 25-åring kostar samhället ca 1,1 miljoner euro.

Tänk om man använde alla dessa pengar för eventuella stödåtgärder för familjen?

Sättet som samhället söker bot på problemen liknar brandkårens jobb, man släcker lågorna - kunde man hindra bränderna i förväg istället?

Bra familjepolitik skulle vara en hållbarare lösning. Man måste skapa ekonomiska och sociala resurser för föräldrarna för att de kan klara av barnuppfostran. Idag är det dåligt med det.

Utvecklingen har varit från klassamhälle och fattigvård till välfärdssamhälle – och nu är vi på väg att ramla tillbaka till klassamhälle och fattigvård så småningom. Eller vi kanske är där redan.

Det vill jag inte acceptera!

Jag har lånat fakta och information från forskarna Tero Järvinen, Eeva Valjakka och Markku Vanttaja (Tidningen Aurora 1/2010 – 9.3.2010, Turun Yliopisto, University of Turku, artikel ”Syrjästä näkee tylyn Suomen”, text Timo Niitemaa).

6.3.2011

Många bäckar små!

Det här skrev jag i lokaltidningarna i oktober 2007. Det gäller fortfarande!

"VÄRNA OM din miljö, det är miljön som avgör vilken framtid vi har!

Unga människor tänker ofta ekologiskt och de handlar gärna ekologiskt. Hur många ensamstående föräldrar skulle handla ekologiskt om de hade råd? Speciellt yngre kvinnor vill leva så ekologiskt som möjligt och även yngre män börjar förstå vikten av det. De tänker ju på sina barn och deras levnadsvillkor i framtiden.

De som har råd kan börja så att utvecklingen går åt rätt håll! Det är vi äldre som kan visa vägen! Förnybara naturtillgångar är vägen till välbefinnande, det är klart! Många bäckar små blir som bekant en stor å!

Börja med att sortera och kompostera! Det är enkelt och lätt! Jag hoppas verkligen att sopor som jag så noga sorterar inte hamnar i en och samma hög när den hämtats! Man kan inte göra förändringen på en gång utan det skall få ta sin tid. Men attityden måste förändras nu! Det kanske inte är för sent än.

 Tänk logiskt, agera ekologiskt!"

____________________

Det är skrämmande hur nonchalanta människorna egentligen är. Många pratar sig varm om miljön och framtiden, men gör ingenting själv. Jag måste bekänna att jag också varit en miljöbov, men jag har ändrat mig. Jag sorterar, komposterar, kör mindre, eldar inte med olja etc.

Det finns oändligt mycket att göra.

Jag har en vision om ekologiskt Åland. Efterfrågan på ekologiska produkter bara växer. Tänk om Åland kunde vara helt ekologiskt!

Våra produkter är redan ganska rena och fina. Jag förstår också, att det inte är så lätt att omvandla sin produktion till ekologisk. Det tar ju flera år att nå fram till det.

Nu är ekologiska produkter väldigt dyra, speciellt på Åland, så att mindre bemedlade inte kan handla sådana varor. Speciellt barnfamiljer spenderar mycket pengar på mat och det blir allt svårare för dem att klara sig, speciellt i familjer med bara en försörjare. Samma gäller pensionärer, som har bara grundpension, pengarna går till det allra nödvändigaste och man har inte råd att tänka på miljön!

De, som har råd borde handla ekologiskt, på det sättet skulle produkterna bli billigare, eftersom försäljningen och mängderna skulle öka. Så småningom skulle alla köpa ekologiskt, och det skulle bli en självklarhet.

Man kunde sälja ekologiska produkter till övrigt Europa där efterfrågan är väldigt stor idag.

Dagdrömmar? Kanske det, men många saker blir sanna, bara man får dagdrömma först!